Constanze Mozart

136024300 3868656443216807 8942673193004918987 n2 244x300 Constanze MozartMozarts hustru, Constanze Weber, föddes i Zell im Wiesental 1762 och dog i Salzburg 1842, 80 år gammal.
Hurdan var denna kvinna, som fått ett alltför negativt eftermäle i Mozart-litteraturen? Detta eftermäle har varit så starkt, att när min biografi om henne på tyska kom ut i Wien för nu drygt tre år sedan, skrev ett par herrar till förlaget och protesterade. Särskilt den ene visste, utan att ha läst boken, att jag hade gett en fullständigt falsk och idealiserad bild av henne. Det kunde jag och förläggaren skratta åt, för en del föredrar sina egna illusioner framför att ta del av verklighetens fakta i form av brev, dagböcker, notiser och många andra källor. En sådan “illusionist” skrev t.o.m. en recension av boken i samma anda på en stor nätbokhandels hemsida …
Constanze Mozart har med andra ord väckt en hel del känslor, där förnuftet uppenbarligen har satts på sparlåga. Det betyder inte att boken enbart har väckt negativa känslor, tvärtom, för den har också fått en hel del positiv respons.
Constanze Mozart var på många sätt en kvinna av sin tid. Många frågar om hon komponerade. Nej, det gjorde hon inte. Det räckte med Mozart och hennes två musikaliska söner. Och Mozarts enastående eftermäle som hon tog ansvar för – till stor del tillsammans med sin andre make, den danske diplomaten Georg Nicolai Nissen.
Ständigt denne Mozart …
Hans musik med sin skönhet, sitt djup och sina helande energier fyller fortfarande en funktion i vår oroliga värld. Det betyder inte att det också finns annan viktig och stor musik. Hade Mozart levat idag hade han f.ö. knappast komponerat i Mozarts stil utan något helt annat, förmodligen inom någon form av nutida musik.
Herrskapet Mozart lämnar mig alltså ännu inte ifred. Det visar sig också i att jag nu, direkt efter dessa reflektioner, återvänder till andra och i stort sett avslutade skriverier om detta illustra herrskap. Men då ur helt andra vinklingar. För Mozart var inte den överdrivet spralliga galenpannan som han framställs som i filmen Amadeus. Han hade också en mycket djup sida, som han bl.a. visade genom sitt engagemang för upplysningstidens tänkande liksom medlemskapet i en frimurarloge. Sina mer eller mindre esoteriska tankar uttrycker han särskilt i operan Trollflöjten, i vår tid till stor del missförstådd. Även om dessa saker skriver jag, eftersom jag tror och hoppas att de har något att säga oss människor idag – alldeles särskilt i dessa svåra tider.