Det finns ett språk som påverkar oss mer än något annat. Det är tonernas språk. Det finns överallt, i alla stilar och bland alla slags människor. Det finns i barnens sånger, tonåringarnas frigörelsemusik, som bröllopsklanger, konsertmusik, radioskval, bakgrundsljud i affärerna, våra egna försök till sång och spel, konsertpianistens övningar och som begravningsmusik när det är dags att lämna denna värld.
Det språk som kallas musik är universellt och kan förstås av alla. Det är ett starkt medium som kan skapa en känsla av samhörighet. Musiken kan bidra till att läka och hela: människor, relationer och till och med nationer.
Musiken är kanske det mest levande livsuttryck vi har. Den följer oss i livets alla situationer. Utifrån tonerna kommer rörelsen och dansen, former och färger. En melodi stiger plötsligt upp i huvudet, en melodi vi inte hört på åratal. Musiken är förknippad med associationer där ett visst minne hör samman med en viss sång. Ett musikstycke och vi minns, eller försöker minnas, något sedan länge sedan försvunnet.
Musik som toner. Eller ljud. Var går gränsen mellan toner och ljud? Är en del nutida konstmusik verkligen musik? Måste vi sätta upp gränser? Om det finns en himmelsk, en sfärernas musik, och om vi lyckades höra den som den verkligen låter, är jag inte så säker på att den skulle klinga i dur- och molltreklanger. Om vi hade förmågan att urskilja skulle den kanske vara översinnligt skön men varken tonal eller atonal i vår mening. Det skulle antagligen inte finnas någonting att jämför med.
All musik som skapas är inte andlig till sin natur men toner själva är det. Tonernas prima materia kan användas i så många syften, såväl oandliga som andliga. Det kan vara svårt att veta vad som menas med andlighet. Egentligen är all materia av andlig natur, en trädstam är av samma natur som solen som ger den liv och kraft att växa. Dualiteten växer fram ur vårt sätt att hantera materiens grad av fasthet eller lätthet, och detta gäller även i tonernas värld, om än på ett annat sätt.
Mycket av den musik som skapas idag är antingen kommersiell eller spekulativ - eller båda delarna. En tonsättare av klassisk musik - eller konstmusik som man något missvisande ofta säger - kan vara en intellektuell hantverkare som endast försöker placera toner eller klanger som hon eller han tycker är intressanta i syfte att förverkliga en musikalisk idé. Samtidigt kan en kompositör av schlagermusik skapa en låt som går direkt till miljontals hjärtan i decennier.
För de stora mästarna var musiken inspirerad. Mozart hade den klar inom sig långt innan han skrev ner den, notskrivningen var bara ett skrivbordsarbete som inte krävde någon som helst avskildhet. Brahms bekände på sin dödsbädd att den musik han hade skapat kom till honom på ett översinnligt sätt. Utan sådana här gudabenådade och inspirerade mästare skulle vi inte ha så mycket fantastisk musik att lyssna på Går det för musikälskaren att tänka sig en värld utan Bach och Beethoven? Men vi skulle inte heller kunna dansa wienervaler eller njuta av Beatles odödliga låtar utan inspirationens olika uttryckssätt.
Ibland kan det vara bra att fundera över hur vi reagerar på olika slags musik, mentalt, känslomässigt och fysiskt. Hårda rytmer sägs kunna påverka kroppen negativt. Kanske är sådan påverkan relativ och beroende av faktorer som personlighetstyp, hälsotillstånd och livsväg. Någon kanske behöver mer av "dunkadunket" för att stå stadigt på marken, men en annan får ont i huvudet. Alla människor är inte lika känsliga som växterna som enligt flera undersökningar sägs växa bättre av barock- än rockmusik.
Allt har sin tid och hård och aggressiv musik har ingen positiv inverkan om den kör på hela dagarna på högsta volym. Men knappast heller den mjuka newage-musikens ljudvågor, som kan få vem som helst att flyta bort om den spelas för länge. Ordet är med andra ord balans, det vill säga måttfullhet, symphonia, en samklang där allting ljuder i harmonisk balans.
Den harmoniska symfoni vi strävar efter finns till syvende och sidst inom var och en av oss. I ljuset av vårt hjärta finns en ton, ett ackord, en harmoni och en musik som är helt vår egen och som ljuder i samklang med hela kosmos och jorden. Hela vårt liv är ett sökande efter detta i grunden heliga ljud, Själens språk. Hittar vi det är vi helade och kan bli medarbetare för helandet av en värld som förtvivlat ropar efter harmoni.
Denna inre gudomliga musik är ett uttryck för visheten. Den ser och vet allt. Den samspelar med allting, den helar och renar. Den styr materien till helhet och samklang. Den samverkar med ljuset och rörelsen. Den är en källa av ljus, ljud och rörelse i en evig symfoni, en dans i de kosmiska sfärerna.
Tonernas språk
Det språk som kallas musik är universellt och kan förstås av alla. Det är ett starkt medium som kan skapa en känsla av samhörighet. Musiken kan bidra till att läka och hela: människor, relationer och till och med nationer.
Musiken är kanske det mest levande livsuttryck vi har. Den följer oss i livets alla situationer. Utifrån tonerna kommer rörelsen och dansen, former och färger. En melodi stiger plötsligt upp i huvudet, en melodi vi inte hört på åratal. Musiken är förknippad med associationer där ett visst minne hör samman med en viss sång. Ett musikstycke och vi minns, eller försöker minnas, något sedan länge sedan försvunnet.
Musik som toner. Eller ljud. Var går gränsen mellan toner och ljud? Är en del nutida konstmusik verkligen musik? Måste vi sätta upp gränser? Om det finns en himmelsk, en sfärernas musik, och om vi lyckades höra den som den verkligen låter, är jag inte så säker på att den skulle klinga i dur- och molltreklanger. Om vi hade förmågan att urskilja skulle den kanske vara översinnligt skön men varken tonal eller atonal i vår mening. Det skulle antagligen inte finnas någonting att jämför med.
All musik som skapas är inte andlig till sin natur men toner själva är det. Tonernas prima materia kan användas i så många syften, såväl oandliga som andliga. Det kan vara svårt att veta vad som menas med andlighet. Egentligen är all materia av andlig natur, en trädstam är av samma natur som solen som ger den liv och kraft att växa. Dualiteten växer fram ur vårt sätt att hantera materiens grad av fasthet eller lätthet, och detta gäller även i tonernas värld, om än på ett annat sätt.
Mycket av den musik som skapas idag är antingen kommersiell eller spekulativ - eller båda delarna. En tonsättare av klassisk musik - eller konstmusik som man något missvisande ofta säger - kan vara en intellektuell hantverkare som endast försöker placera toner eller klanger som hon eller han tycker är intressanta i syfte att förverkliga en musikalisk idé. Samtidigt kan en kompositör av schlagermusik skapa en låt som går direkt till miljontals hjärtan i decennier.
För de stora mästarna var musiken inspirerad. Mozart hade den klar inom sig långt innan han skrev ner den, notskrivningen var bara ett skrivbordsarbete som inte krävde någon som helst avskildhet. Brahms bekände på sin dödsbädd att den musik han hade skapat kom till honom på ett översinnligt sätt. Utan sådana här gudabenådade och inspirerade mästare skulle vi inte ha så mycket fantastisk musik att lyssna på Går det för musikälskaren att tänka sig en värld utan Bach och Beethoven? Men vi skulle inte heller kunna dansa wienervaler eller njuta av Beatles odödliga låtar utan inspirationens olika uttryckssätt.
Ibland kan det vara bra att fundera över hur vi reagerar på olika slags musik, mentalt, känslomässigt och fysiskt. Hårda rytmer sägs kunna påverka kroppen negativt. Kanske är sådan påverkan relativ och beroende av faktorer som personlighetstyp, hälsotillstånd och livsväg. Någon kanske behöver mer av "dunkadunket" för att stå stadigt på marken, men en annan får ont i huvudet. Alla människor är inte lika känsliga som växterna som enligt flera undersökningar sägs växa bättre av barock- än rockmusik.
Allt har sin tid och hård och aggressiv musik har ingen positiv inverkan om den kör på hela dagarna på högsta volym. Men knappast heller den mjuka newage-musikens ljudvågor, som kan få vem som helst att flyta bort om den spelas för länge. Ordet är med andra ord balans, det vill säga måttfullhet, symphonia, en samklang där allting ljuder i harmonisk balans.
Den harmoniska symfoni vi strävar efter finns till syvende och sidst inom var och en av oss. I ljuset av vårt hjärta finns en ton, ett ackord, en harmoni och en musik som är helt vår egen och som ljuder i samklang med hela kosmos och jorden. Hela vårt liv är ett sökande efter detta i grunden heliga ljud, Själens språk. Hittar vi det är vi helade och kan bli medarbetare för helandet av en värld som förtvivlat ropar efter harmoni.
Denna inre gudomliga musik är ett uttryck för visheten. Den ser och vet allt. Den samspelar med allting, den helar och renar. Den styr materien till helhet och samklang. Den samverkar med ljuset och rörelsen. Den är en källa av ljus, ljud och rörelse i en evig symfoni, en dans i de kosmiska sfärerna.