Ur denna allomfattande ton har musiken skapats. Det kan illusteras av 1100-talsnunnan Hildegard av Bingens vision av den niofaldiga änglakören. Här är den tomma mittpunkten vit, en färg som genomsyrar och i en oändlig rörelse sträcker sig bortom de nio cirklarna, ut i evigheten. Denna vision uttrycker Hildegard i enastående sånger som besjunger skapelsens under och den gudomliga kraften.

Man kan föreställa sig Gudomens stora ton som urton till alla toner som existerar överhuvudtaget. Denna urton kan jämföras med färgerna som springer ur det rena vita ljuset. Är urtonen då en vit ton? Eller finns det en annan term? Den hela tonen, den rena tonen, tystnadens ton – samklangens ton. Det är inte utan anledning som Hildegard av Bingen kallade sina sånger för En harmonisk samklang av himmelska uppenbarelser.

Denna ljudande symfoni är till sitt innersta väsen total stillhet. Den är på en och samma gång allt och ingenting. En tyst ton – den vita mittpunkten i änglahierarkins cirklar. Men – den dag vi förmår urskilja ett litet fragment av den i vårt inre – med våra inre öron – omvandlas tomheten till ljudande fullhet, till helhet och enhet.

Vi jordevarelser kan inte uppfatta Gudomens rena ton i dess fullhet, utan endast fragmentariskt. Hildegards svävande sångsymfonier eller Johann Sebastian Bachs storslagna orgeltoccator är enastående sätt att göra oändlighetens röst hörbar för mänskligheten.

Var och en av oss bär inom sig ett fragment av den himmelska harmonin. Det är själens ton, som är en liten del av ett ackord, som i sin tur är en del av ett större ackord. Allt eftersom vi finner dessa inre toner och låter dem sjunga i samklang med andra blir vi delaktiga i arbetet för fred och enhet här på jorden. Vi uttrycker det var och en på sitt sätt, med eller utan hörbar musik, men tonen finns alltid där.

Guds Ton

Finns i allt som ljuder

Och i tystnaden

Denna ton sjunger i vinden

Blåser i havets trumpeter

Spelar orgel i stadsbruset

Dånar i symfonins pukor

Den är den stilla tonen

I varje människas inre tempel

Sjunger i våra hjärtan

Guds ton –

Vill bli hörd

Av oss

Och sjungas

Här på jorden

Rörelsen … Allt är rörelse. Frekvenser, svängningar … svänger fram och tillbaka. Låter… Avger ljud … På ohörbara frekvenser ljus, färger …
Rörelsen — ljudet — färgen … en helhet och en återspegling av universums lysande ljudande rörelser. Allt kommer ur rörelsen: den gudomliga dansen … universums svävande cirklar av sjungande och dansande änglaväsen … Det är den extatiska sången och den virvlande dansen som cirklar sig fram genom planetsfärerna tillsammans med änglarnas körer.
Ordet kör heter på latin chorus som kommer från grekiskans choros och står för sång förbunden med dans. I de klassiska grekiska dramerna både sjöng och dansade choros och i den tidiga kristendomen sägs det ibland ha förekommit både sång och dans i de heliga riterna. I den västerländska medeltidens kyrkor blev chorus både den plats där de heliga ceremonierna ägde rum och platsen för sångkören. Om dans överhuvudtaget förekom, skedde det endast sporadiskt och ordet chorus hade därmed förlorat sin ursprungliga mening av sjungande och dansande kör.

Det var sången som genom seklerna bar upp det heliga Ordet. Idag börjar det återigen uttryckas i både sång och dans. I rörelser bortom trosgränserna, ja, t.o.m. bortom religionerna, i cirkelrörelser som svävar runt hela jorden … Universell dans … En vision på väg att förverkligas?
”Sången gör hårda hjärtan mjuka”, skrev Hildegard av Bingen på 1100-talet, och man kan tillfoga att dansen befriar spända kroppar. I sång och dans återfinner vi vår gudomlighet … och låter oss genomströmmas av ande och livskraft. ”Den helige Ande sjunger i dig, du dansar med änglarnas kör”, för att återigen citera Hildegard.
Helig dans … helande dans … sakral dans genom vilken Gud meddelar sig med oss … ett heligt mysterium genom vilket vi förvandlas, omvandlas, och blir gudomliggjorda.
Tonen och rörelsen befriar och renar: ”Beströ mig, Herre, med isop så att jag blir ren”. Helar … ”läker såren och rör vid allting” (Hildegard i sången Spiritus sanctus). Anden sjunger och dansar i mig … befriar … En befriande, en frigörande dans. Den rör vid mig, berör mig, helar mig och får mig att lyssna efter tystnadens röst. Den innebär koncentration vid inlärandet av steg och gester, meditation när jag följer rörelseflödet tillsammans med andra, en meditation som i benådade stunder övergår i komtemplation då allt, kropp och själ, bara är. Allt blir ett, en enhet bortom orden.
Rörelsen formar sig till dans, organiserad av rytmen och pulsen, ackompanjerad av sången och instrumenten. Musik är rörelse … Dans är musik … Jag kan även dansa i tystnaden, till den tysta musiken. Känna rytmen och rörelsen i min varelse, låta rörelserna och stegen utgöra musiken. Lyssna … Jag kan sjunga utan att dansa — låta sången vara min dans, låta tonerna från min röst sväva genom kroppen i total stillhet. Jag kan sjunga och dansa med steg och toner som redan är förutbestämda eller som skapas fritt i stunden. Jag kan dansa ensam … i gemenskap … Ensam, men ändå inte ensam … för om jag vill finns alltid änglarna där — och en osynlig gemenskap med många andra, ett uppgående i ett vi, en enhet där jaget försvinner och allt blir ett.

Det är en nåd och en stor glädje att genom livets erfarenheter fångas av musiken i samklang med rörelsen. Att glädjas åt rytmikens takteringar och fria improvisationer. Att stifta bekantskap med vetenskapliga hårklyverier om sångens övertoner. Att bli invigd i den kunskap som finns förborgad i den gregorianska sångens mystik. Att befästa recitationen i den kyrkliga gemenskapens urgamla traditioner. Att få sprida dessa ljudande rörelser utåt, att dansa fram toner ur händernas gestik och fötternas puls.
Rörelse — dans. Dansarens fria och fasta former, en  sammansmältning av sinne och hjärta och fysisk manifestation. De fria improvisationernas änglakörer, rörelsernas väg genom kroppen till stadig lätthet. Cirklande, heliga danser. Cirkeln som omsluter allt till en enda kosmisk dans i stillhet och hänryckning. Andens dans … befriande … helig … helande …

Det språk som kallas musik är universellt och kan förstås av alla. Det är ett starkt medium som kan skapa en känsla av samhörighet. Musiken kan bidra till att läka och hela: människor, relationer och till och med nationer.

Musiken är kanske det mest levande livsuttryck vi har. Den följer oss i livets alla situationer. Utifrån tonerna kommer rörelsen och dansen, former och färger. En melodi stiger plötsligt upp i huvudet, en melodi vi inte hört på åratal. Musiken är förknippad med associationer där ett visst minne hör samman med en viss sång. Ett musikstycke och vi minns, eller försöker minnas, något sedan länge sedan försvunnet.

Musik som toner. Eller ljud. Var går gränsen mellan toner och ljud? Är en del nutida konstmusik verkligen musik? Måste vi sätta upp gränser? Om det finns en himmelsk, en sfärernas musik, och om vi lyckades höra den som den verkligen låter, är jag inte så säker på att den skulle klinga i dur– och molltreklanger. Om vi hade förmågan att urskilja skulle den kanske vara översinnligt skön men varken tonal eller atonal i vår mening. Det skulle antagligen inte finnas någonting att jämför med.

All musik som skapas är inte andlig till sin natur men toner själva är det. Tonernas prima materia kan användas i så många syften, såväl oandliga som andliga. Det kan vara svårt att veta vad som menas med andlighet. Egentligen är all materia av andlig natur, en trädstam är av samma natur som solen som ger den liv och kraft att växa. Dualiteten växer fram ur vårt sätt att hantera materiens grad av fasthet eller lätthet, och detta gäller även i tonernas värld, om än på ett annat sätt.

Mycket av den musik som skapas idag är antingen kommersiell eller spekulativ — eller båda delarna. En tonsättare av klassisk musik — eller konstmusik som man något missvisande ofta säger — kan vara en intellektuell hantverkare som endast försöker placera toner eller klanger som hon eller han tycker är intressanta i syfte att förverkliga en musikalisk idé. Samtidigt kan en kompositör av schlagermusik skapa en låt som går direkt till miljontals hjärtan i decennier.

För de stora mästarna var musiken inspirerad. Mozart hade den klar inom sig långt innan han skrev ner den, notskrivningen var bara ett skrivbordsarbete som inte krävde någon som helst avskildhet. Brahms bekände på sin dödsbädd att den musik han hade skapat kom till honom på ett översinnligt sätt. Utan sådana här gudabenådade och inspirerade mästare skulle vi inte ha så mycket fantastisk musik att lyssna på Går det för musikälskaren att tänka sig en värld utan Bach och Beethoven? Men vi skulle inte heller kunna dansa wienervaler eller njuta av Beatles odödliga låtar utan inspirationens olika uttryckssätt.

Ibland kan det vara bra att fundera över hur vi reagerar på olika slags musik, mentalt, känslomässigt och fysiskt. Hårda rytmer sägs kunna påverka kroppen negativt. Kanske är sådan påverkan relativ och beroende av faktorer som personlighetstyp, hälsotillstånd och livsväg. Någon kanske behöver mer av “dunkadunket” för att stå stadigt på marken, men en annan får ont i huvudet. Alla människor är inte lika känsliga som växterna som enligt flera undersökningar sägs växa bättre av barock– än rockmusik.

Allt har sin tid och hård och aggressiv musik har ingen positiv inverkan om den kör på hela dagarna på högsta volym. Men knappast heller den mjuka newage-musikens ljudvågor, som kan få vem som helst att flyta bort om den spelas för länge. Ordet är med andra ord balans, det vill säga måttfullhet, symphonia, en samklang där allting ljuder i harmonisk balans.

Den harmoniska symfoni vi strävar efter finns till syvende och sidst inom var och en av oss. I ljuset av vårt hjärta finns en ton, ett ackord, en harmoni och en musik som är helt vår egen och som ljuder i samklang med hela kosmos och jorden. Hela vårt liv är ett sökande efter detta i grunden heliga ljud, Själens språk. Hittar vi det är vi helade och kan bli medarbetare för helandet av en värld som förtvivlat ropar efter harmoni.

Denna inre gudomliga musik är ett uttryck för visheten. Den ser och vet allt. Den samspelar med allting, den helar och renar. Den styr materien till helhet och samklang. Den samverkar med ljuset och rörelsen. Den är en källa av ljus, ljud och rörelse i en evig symfoni, en dans i de kosmiska sfärerna.

I vår tid verkar konsten ofta vara disharmonisk och inte alltid heller vacker. Detta gäller alla konstarter såsom måleri, skulptur, musik, litteratur, poesi, kläder, teater och dans. Man kan – till en del med rätta – kritisera detta. Samtidigt är konsten alltid en återspegling av mänsklighetens tillstånd. Vår tids kaos speglar sig i våra sätt att uttrycka oss. Man kan naturligtvis mena att det finns en skönhet i kaoset, i det som egentligen är fult. Det är möjligen sant men inte helt. Samtidigt kan en enligt våra värderingar ful människa vara underbart vacker genom sin inre skönhet lika mycket som en skönhet kan vara ful genom inre negativitet. Allt kommer således inifrån.

Den moderna konstens ofta bristande estetik är samtidigt ett uttryck för ett sökande efter nya uttrycksformer. Vi kan inte alltid måla som Rembrandt och Renoir, eller komponera musik som Machaud eller Mozart. Tonsättaren söker efter nya klanger och måste i sitt sökande gå igenom såväl sitt eget som världens kaos för att hitta en ny ton och en ny klang. De gamla ackorden fungerar inte längre. Därför kommer den s.k. postmodernismen inte heller att hålla i längden. Treklanger blandade med dissonanser är ingen hållbar lösning.

Enstaka skaparsjälar lyckas ibland på ett alldeles särskilt sätt fånga upp något av det som skulle kunna vara en svag återklang av sfärernas harmonier och få fram toner av outsäglig skönhet. Ibland med vanliga instrument men oftare med elektronikens hjälp. Men utgångspunkten och syftet bör ändå vara att återskapa det perfekta, den sanna verkligheten. Vi är på väg dit även om det ibland verkar som om vi just nu är inne i en period av idéfattigdom och stagnation. Det är som stiljten före stormen, den storm som föregår en klar och solig dag. Men redan nu finns en enorm aktivitet och ett ärligt sökande, inte bara inom de mer etablerade konstarterna. Så blir vi människor alltmer medvetna om hur mycket vi påverkas av ljud, av klang och av musik.