Hildegard av Bingen — helgon och kyrkolärare

Under de senaste decennierna har en i det närmaste bortglömd nunna från 1100-talet återupptäckts och blivit till språkrör för en andlighet som många moderna människor idag tagit till sig. Hennes visioner har ett på en gång poetiskt och radikalt språk som blickar ändå in i vår tid och hennes bilder får oss ibland att tänka på buddhistiska mandalas. Hennes läkekonst har fått stort genomslag och inte minst hennes märkliga sånger har spelats in av otaliga sångare och ensembler. Hildegard av Bingens samlade verk utgör en helhet, där mycket hör till medeltida uttryckssätt, men där annat talar starkt till vår tids människor. Det märkliga och intressanta med Hildegard är också att hon talar lika intensivt till traditionellt kristna som till människor inom t.ex. newagerörelsen.

Hildegard av Bingen föddes 1098 som tionde barnet i en inflytelserik tysk adelsfamilj. Redan som barn hade hon syner och sattes som flicka i en klosterliknande kvinnogemenskap intill ett stort munkkloster i Disibodenberg. Kommuniteten utvecklades så småningom till ett riktigt kloster, där Hildegard med tiden blev abbedissa. Vid 42 års ålder fick hon i en stor vision en uppmaning att skriva ner allt hon såg och hörde i sina uppenbarelser. Dessa gjorde henne snart berömd och godkändes till och med av påven. Efter en tid bestämde hon sig för att lämna Disibodenberg för att grunda ett eget och självständigt benediktinkloster. Hon valde ut Rupertsberg vid Bingen, vackert beläget vid Rhen. Med tiden grundade hon ett andra kloster i Eibingen på andra sidan floden.

Hildegard var en stark och självständig kvinna. I motsats de flesta andra visionärer, till exempel heliga Birgitta, fick hon sina visioner i vaket tillstånd, alltså inte i någon form av trans, utan i full medvetenhet. Hon sägs också ha haft helandets gåva och människor vallfärdade till Rupertsberg för att få hjälp och råd och inte minst sina sjukdomar botade.

Ett stort antal av Hildegards sånger finns bevarade och kallades Symphonia armonie celestium revelationum (En harmonisk samklang av himmelska uppenbarelser). Hon komponerade också ett helt sångspel, kallat Ordo virtutum, Dygdernas orden, även kallat Spelet om Dygderna. Hildegards melodier såväl liknar som skiljer sig från den gregorianska sång hon och hennes systrar dagligen sjöng i klosterkyrkan. Man kan säga att hon genom speciella melodiska vändningar ofta överskred sin tids gränser och skapade något på många sätt unikt. Texterna var inte rimmade, utan prosatexter, vilket gör att de ofta känns sällsamt moderna.

Hildegard av Bingen, O ignee spiritus: “O ande av eld, var lovad, du som verkar genom pukor och cittror.” (Handskrift 1100-talet)

Under trettioåriga kriget jämnades klostret på Rupertsberg med marken av svenskarna och endast underjordiska delar finns bevarade. I Eibingen finns däremot klosterkyrkan, liksom delar av klostret, kvar, men fungerar numera som församlingskyrka. Uppe bland vinodlingarna, en bit ovanför Eibingen, ligger ett nytt benediktinkloster, som på olika sätt för Hildegards verk vidare.

Efter Hildegards död verkade kyrkan för att få henne helgonförklarad. Detta fullföljdes inte. Trots detta har man alltid sett henne som en helig kvinna, men först i år har hon officiellt blivit “heliga Hildegard”. Den 7 oktober 2012 utnämndes hon också  såsom den fjärde kvinnan till kyrkolärare, doctor ecclesiæ.

Det finns en stor mängd inspelningar av Hildegards sånger. Några av dem finns med på ensemblen Symphonias  CD under ledning av Viveca Servatius.