Constance & Wolfgang Amadé Mozart

Wolfgang Amadé Mozart

Wolfgang Amadé Mozart (1756–1791) räknas bland många människor som ett av västerlandets största musikgenier, ja kanske rent av det största någonsin. Det som gör Mozart så speciell är att människor med helt olika bakgrund tar till sig hans musik: han blir varken “för svår” eller “för ytlig”. Där finns de som njuter av lättheten och den harmoniska melodiken, men också andra som i Mozart finner en djup mystiker. Därutöver finns de som ser rakt igenom den skenbara enkelheten och är medvetna om att Mozarts musikaliska stil i många av hans verk är allt annat än enkel, utan fylld av intressanta och för samtiden komplicerade harmoniska förlopp. Oavsett vad, Mozart har – i likhet med Hildegard av Bingen — ett tonspråk man känner igen, Mozart är Mozart, till och med i de till synes enklaste pianostycken.

CNV00002 229x300 Constance & Wolfgang Amadé Mozart

Osignerad pastellmålning av Mozart (privat ägo)

Mozarts musik återspeglar på ett intressant sätt våra olika mänskliga och andliga utvecklingsvägar. I hans kompositioner möter oss människors sorg och längtan men också en stark och inspirerad andlighet. I sina operor lyckas han genom sin skarpa iakttagelseförmåga åskådliggöra människans hela känsloregister.

Idag har Mozart blivit särskilt populär, inte minst genom den av läkaren Alfred Tomatis utarbetade terapeutiska metod (Tomatis-metoden), där man som musik i ett “elektroniska öra” uteslutande använder sig av gregoriansk sång och Mozart. Hans idéer har fångats upp i Don Campells bästsäljare Mozarteffekten, som i sin tur har inspirerat många som arbetar med olika former av musikterapi och healing. Då det ännu saknas tillräckligt omfattande vetenskapliga utvärderingar om det är Mozart i sig eller klassisk musik i allmänhet som står för de positiva resultaten, bör man vara något försiktig med att lansera just Mozarts musik som särskilt helande. Mycket talar nämligen för liknande effekter med till exempel Bachs musik, vilket likväl inte på något sätt förringar Mozarts storhet.

Det har talats mycket om Mozart som person och för många är han det “eviga barnet”, som inte kunde ta hand om sig själv. Filmen Amadeus har å ena sidan roat, men å den andra för lång tid skapat en historiskt sett oriktig bild av hans personlighet. Att den också håller fast vid gamla fördomar om Mozarts död har inte gjort saken bättre. Salieri mördade inte Mozart! De beskrivningar av Mozart som finns bevarade visar visserligen en spontan och ibland något barnslig person, men också – när situationen så krävde – en djupt tänkande människa. Hur många av oss har väl inte någon gång mött en människa som utåt sett skämtar bort allvaret, men som vid närmare bekanskap visar sig vara fylld av visdom?

Mozarts personlighet är ändå mindre viktig, större betydelse har hans musik och den effekt den uppenbarligen har på många människor. Den är så att säga slitstark och fascinerar än i dag. Precis som gregoriansk sång och hans 700 år äldre kollega Hildegard av Bingen.

Constance Mozart

Constanze 891 211x300 Constance & Wolfgang Amadé Mozart
Constanze Mozart ca 1789 (© Hunterian Museum & Art Gallery, University of Glasgow)

Vid sin sida hade Wolfgang Amadé Mozart sin hustru Constanze, under tio år föremål för hans största omtanke och till vilken han riktade många kärleksfulla brev. Men, om man skulle välja ut musikhistoriens tio mest nedvärderade kvinnor, skulle samma Constanze med säkerhet inta den främsta platsen. Redan under 1800-talet påbörjades bland tyska musikforskare en successiv nedvärdering av hennes person som i det närmaste liknar en hatkampanj. Hon var ointelligent, ytlig, lat, och  slarvig och en dålig mor. Hon kunde inte föra sig i salongerna, hade dåligt inflytande på Mozart och förstod överhuvudtaget inte hans storhet. Efter hans död blev hon plötsligt aktiv. Hon utvecklade sig till en utmärkt husmor och ekonom och genom att sälja Mozarts manuskript till en musikförläggare blev hon rik. Då blev hon i stället girig, kall och beräknande. Så har myten om Constanze vuxit på längden och bredden.

Idag har bilden av den kvinna, som ägnade sextio år av sitt liv åt Mozart, långsamt förändrats och några forskare har till och med ställt sig upp och offentligt ”försvarat” Constanze. Det visar sig då, att det  inte finns något konkret källmaterial som befäster de många anklagelserna. Man har gjort en höna av en mycket liten fjäder.

Varför har hon då blivit så kritiserad? Det började med Mozarts far, den stränge Leopold Mozart, som av flera orsaker motsatte sig äktenskapet. Det finns också några ställen i Mozarts brev, där man anar en viss flörtighet hos Constanze, vilket egentligen inte var annat än det rätt så oskyldiga kurtiserande  man in Wien så gärna ägnade sig åt, inte minst Mozart själv.

Constanzes liv

Constanze Weber föddes den 5 januari 1762 i Zell im Wiesental i Schwarzwald. Hennes far, Fridolin Weber, var en hög tjänsteman i Zell, men kom i onåd hos sin arbetsgivare och tvingades med familjen fly från staden när Constanze var nära två år. Efter några år i exil kom familjen till modern Cäcilias hemstad Mannheim, där Fridolin anställdes som bassångare och sufflör vid den kurfurstliga hovteatern. För att dryga ut sin magra lönen försörjde han sig även som notskrivare och så lärde den unge Mozart känna familjen under ett besök i staden 1777–78 . 1779 flyttade Webers till Wien, där fadern  oväntat dog efter bara en månad. Härefter började Cäcilia Weber  hyra ut rum och det var hit Mozart kom efter att ha blivit utsparkad från sin tjänst som organist hos den furstlige ärkebiskopen i Salzburg.

Snart förälskade han och den då 19-åriga Constanze sig i varandra och efter många dramatiska turer gifte de sig i augusti 1782. Under de nio år de var gifta födde hon sex barn. Endast två söner överlevde, Carl Thomas och Franz Xaver Wolfgang. Under de här åren komponerade Mozart sina viktigaste verk. 1789 blev Constanze allvarligt sjuk, som det verkar av en infektion i ena foten och pendlade ett tag mellan liv och död. Härefter ordinerades hon tre år i rad badkurer i Baden. Mozarts största problem var hans oförmåga att hantera pengar, vilket ledde till stora svårigheter för hela familjen. Han dog den 5 december 1791, när hans ekonomiska situation just börjat ljusna. Constanze fick en mycket liten pension av kejsaren. Genom konserter med och försäljning av Mozarts musik klarade på kort tid av att betala tillbaka Mozarts skulder. Hon gjorde under några år också konsertresor i Tyskland och Österrike, där hon själv framträdde som sångerska.

1797 lärde Constanze känna den danske diplomaten Georg Nicolai Nissen, som blev hennes stöd i arbetet att föra Mozarts musik vidare. De levde under flera år tillsammans, officiellt antagligen med Nissen som hyresgäst, men på grund av religiösa bestämmelser dröjde det ända till 1809 innan de fick möjlighet att gifta sig i Bratislavas domkyrka. 1810 flyttade paret till Köpenhamn, där de stannade i tio år. 1821 for de till Italien där Constances äldsta son Carl Mozart bodde. 1824 kom de till Salzburg, där Nissen samlade material till en biografi över Mozart. Vid hans död 1826 var boken inte färdig, men Constanze lyckades med hjälp av andra få den slutförd och utgiven 1828. Hon blev kvar i Salzburg ända till sin död 1842. Hon bodde tillsammans med sin yngsta syster, Sophie Haibel, även hon änka samma år som Constance. Av Constances två söner levde Carl Mozart som tjänsteman och duktig amatörmusiker i Milano, där han dog 1858 och Franz Xaver Wolfgang Mozart (Wolfgang Amadeus Mozart Sohn) som musiker och tonsättare först i Lemberg (Lviv) och senare i Wien och dog 1844.

Constanze Mozart överlevde Mozart med drygt 50 år. Tillsammans med Nissen visade hon ett stort engagemang för att föra Mozarts verk vidare, om vilket inte minst hennes många bevarade brev vittnar. Sålunda bidrog hon till upprättandet av det institut, som idag är Mozarteum och den berömda Mozartstatyn i Salzburg.

En ny biografi om Constanze Mozart!

Constanze var av allt att döma en stark och temperamentsfull personlighet. Hon blev aldrig en stor musiker, men var en duktig pianist och rutinerad sångerska med en stor repertoarkännedom, inte minst vad gäller Mozarts musik, framförallt  pianomusik, operor och kyrkomusikaliska verk. Det har skrivits två kortare biografier om henne samt ett antal romaner av minst sagt skiftande kvalitet, men ännu ingen bok som grundar sig på utförlig källforskning och analys. Sedan många år har jag arbetat på en biografi över Constanze, där jag utgår från existerande källmaterial, däribland en del egna nyupptäckter. Boken, “Constance Mozart”, kom ut i oktober 2012 — 250 år efter Constanzes födelse — på Themis förlag: www.themisforlag.se.