Mozart

Wolfgang Amadé Mozart (1756–1791) räknas bland många människor som ett av västerlandets största musikgenier, ja kanske rent av det största någonsin. Det som gör Mozart så speciell är att människor med helt olika bakgrund tar till sig hans musik: han blir varken “för svår” eller “för ytlig”. Där finns de som njuter av lättheten och den harmoniska melodiken, men också andra som i Mozart finner en djup mystiker. Därutöver finns de som ser rakt igenom den skenbara enkelheten och är medvetna om att Mozarts musikaliska stil i många av hans verk är allt annat än enkel, utan fylld av intressanta och för samtiden komplicerade harmoniska förlopp. Oavsett vad, Mozart har – i likhet med Hildegard av Bingen — ett tonspråk man känner igen, Mozart är Mozart, till och med i de till synes enklaste pianostycken.

CNV00002 229x300 Mozart

Osignerad pastellmålning av Mozart (privat ägo)

Mozarts musik återspeglar på ett intressant sätt våra olika mänskliga och andliga utvecklingsvägar. I hans kompositioner möter oss människors sorg och längtan men också en stark och inspirerad andlighet. I sina operor lyckas han genom sin skarpa iakttagelseförmåga åskådliggöra människans hela känsloregister.

Idag har Mozart blivit särskilt populär, inte minst genom den av läkaren Alfred Tomatis utarbetade terapeutiska metod (Tomatis-metoden), där man som musik i ett “elektroniska öra” uteslutande använder sig av gregoriansk sång och Mozart. Hans idéer har fångats upp i Don Campells bästsäljare Mozarteffekten, som i sin tur har inspirerat många som arbetar med olika former av musikterapi och healing. Då det ännu saknas tillräckligt omfattande vetenskapliga utvärderingar om det är Mozart i sig eller klassisk musik i allmänhet som står för de positiva resultaten, bör man vara något försiktig med att lansera just Mozarts musik som särskilt helande. Mycket talar nämligen för liknande effekter med till exempel Bachs musik, vilket likväl inte på något sätt förringar Mozarts storhet.

Det har talats mycket om Mozart som person och för många är han det “eviga barnet”, som inte kunde ta hand om sig själv. Filmen Amadeus har å ena sidan roat, men å den andra för lång tid skapat en historiskt sett oriktig bild av hans personlighet. Att den också håller fast vid gamla fördomar om Mozarts död har inte gjort saken bättre. Salieri mördade inte Mozart! De beskrivningar av Mozart som finns bevarade visar visserligen en spontan och ibland något barnslig person, men också – när situationen så krävde – en djupt tänkande människa. Hur många av oss har väl inte någon gång mött en människa som utåt sett skämtar bort allvaret, men som vid närmare bekanskap visar sig vara fylld av visdom?

Mozarts personlighet är ändå mindre viktig, större betydelse har hans musik och den effekt den uppenbarligen har på många människor. Den är så att säga slitstark och fascinerar än i dag. Precis som gregoriansk sång och hans 700 år äldre kollega Hildegard av Bingen.